Sorgsen eller bara ledsen?
Två människor. Två helt olika övertygelser. Bara en kunde ha rätt. Martin Luther föddes för 543 år sedan i dag, den 10 november, i Eisleben, och han varnade: "Ingenting är skadligare än ett sorgset sinne." (Mänskligt lidande och laster) I Bibeln står nästan det motsatta: "Bedrövelse är bättre än skratt, ty genom sorgsens ansikte förbättras hjärtat." (Sorg och glädje)
Bröderna Erik och Johan förlorade sin mamma samma vinter. Erik höll sig till Luther, tömde hennes lägenhet på en helg och var tillbaka på jobbet på måndagen. Johan satt kvar i hennes kök med de gamla breven och grät i flera veckor.
Fram till våren såg det ut som att Erik hade vunnit, pigg och effektiv medan Johan gick runt blek och tyst. Sedan kollapsade Erik på kontoret i maj, samma vecka som Johan för första gången kunde skratta åt mammas usla skämt.
Luther visste själv hur tunga tankar kan vara. Innan han blev reformator kämpade han länge med sin tro i klostret. Samuel Johnson drog gränsen på ett annat ställe: "Det finns ingen visdom i onyttig och hopplös sorg." (Okunnighet och kunskap) Kanske varnade Luther aldrig för sorgen, bara för ett sinne som fastnar i den. Så, vem hade egentligen rätt?